Att ta farväl

 Den 22 februari 2010 somnade min min älskling in i mitt knä.En otrolig sorg

och smärta när jag kande hans hjärta slog sitt sista slag.Frasse var hans namn men

vi kallade honom "Farbror" . Han var som en liten farbror, lungn och sävligt älskade

hela sin människoflock , men han höll alltid ett litet vakande öga på mig.Farbror kunde

man lätta sitt hjärta för, gråta om man var lessen, då kände man hans kalla nos och en

liten slikning på mun. Jag skulle kunna skriva hur många sidor som helst om min kära

kära vän men jag kommer alldrig att glömma dig min älskling!

Tack till smådjurskliniken i Sala som gjorde farbrors död till en sådan  vacker och

fin avslutning på ett långt och underbart liv! Du sommnade in så lungt i mitt knä trots

att jag ville ha dig kvar, men jag var tvungen att släppa taget om min älskling.

Hoppas du får springa på dom gröna ängarna utan värk i dina ben, hoppas Tofflan

möter dig vid porten.


Ska skriva en dikt som jag tillängnar min vän.


   
                         EN HUND


När man "blir med hund" så får man en god vän,
för omsorgen man ger, ger tusenfalt igen.
Den ger skäl till promenader så den gör dig mindre lat.
Och ingen blir så ivrig av att det vankas mat'
Den lyssnar efter steg, tycks alltid undra "Vem"?
Sen blir den så förtjust när just DU kommer hem.



Kram alla mina nära o kära som stöttar mig när jag är lessen!


snö

Ja snön fortsätter att ramla ner på oss stackars människor, snar vet man inte var snön ska läggas.
Man får väl vara glad så länge man kommer ut med hundarna på kiss.

Linus tycker det är tråkigt med all snö och 15 grader kallt.

Trots snö och kyla fick vi främmande igår , det var väldigt trevligt,

det blev ett litet avbrott i allt det jobbiga.

Den här sötnosen heter Jonathan.

Här sitter han i pappa Pelles knä.

Hela familjen samlad.

Systrarna Ågren var också på besök, ha ha

Ja nu är det dax för lilla Johnatan att ge sig av, så gullig tycker Sara.

Ja för att återgå till snöelendet så är det ju tur att grannarna samarbetar

här har Hans gjort en utryckning igen skyffla bort snö och dra i gång gamla bilar.

Här bär det iväg , det är tur Hans är så alert ! vad skulle vi göra annars?

Här syns det så mycket snö det är! Vissa dagar när solen skiner och

tempen ligger runt 5 gr då är det riktigt vackert om man inte tänker på allt

jobb med snöskottning, fruset vatten, halka mm. Men det är väl bara att vänta
på det man alltid väntar på den här tiden. VÅREN

Hur mycket dommherrar som helst! Räknade till 23 st en dag som åt

samtidigt, så det gäller att lägga ut mycket mat varje dag.

Konstigt, när man var liten älskade man snön för då visste man att man
fick åka skidor och pulka och bara ha roligt. Nu tycker man bara att det är
så mycket besvär! kan det bero på åldern månne?
Ska leta på en vacker vinterbild som avslutning för denna gång.

Bild från min promenadväg. Under tiden jag skrivit detta har temp
stigit från 15 gr till 18,5 brrrr. ha de bra alla mina nära o kära.


Ha de bra alla hjärtan!

Ja i dag är det alla hjärtans dag! Är det någon skillnad? Kanske att man tänker lite extra på sina nära o kära, men det gör man ju annars med lika mycket , så det gör väl inte så stor skillnad!

Idag har det varit en strålande dag! takdropp och mycket sol typiskt en riktig GLADAG.
Sara och Amme har varit på besök i helgen, Då har det blivit mycket motion med hundar.

Som ni ser kommer alla hundar överens, Frasse, Linus,Golle och lilla Tullan.

Det är bra att man får hjäp med snöskottningen!

Har alldrig sett så mycket domherrar som i år! dom fordrar mycket mat,när vintern

är så hård.

Vad ska hon ta vägen då? funderar Golle.

Ja vår värld består mycket av djur, det är äkta och villkorslös kärlek!

Man kan tycka det är jobbigt ibland när det ska kissas när det är 30gr kallt

men man får så mycket tillbaka , man blir så rofylld.

Här är det "Tullan" som för befälet . Jag har varit promenerare åt

Tullan i 14 dgr, vi har minskat 3 kg i hop, Tullan 1kg jag 2kg , bra va?

Här går vi förbi Anders o Sivs hus, mycket snö!

Här har jag fått gubben med mig ut!!! den som saknas på denna

bild är min trogna vän Fasse , jag blir så vemodig . Han har blivit

så svag i sina ben så han orkar inte gå så långt , men jag försöker

göra hans sista tid så bra som möjligt, fast det är som en stor klumt

i bröstet.

Han är så trött!

Ja livet är upp och ner , både glädjeämmnen och lessamheter, det är väl så livet är!

jag hoppas alla mina nära och kära har det bra!

Många kramar till er alla!


RSS 2.0